Det första hon såg när hon klev ut på flygplatsen var hennes morbror Micke. Han sken upp när han såg henne.

- Hallå där stora tjejen!! Det var inte igår! Tjoade han samtidigt som han kramade om henne hårt och länge.

- Haha nej det var det inte. Jag tycker mig skymta något grått hårstrå här och där va! Sa hon samtidigt som hon skrattade högt.

- Hörru du!! Sa han samtidig som han skrattade och gav henne en lös putt åt sidan.

Hon hade alltid haft en bra relation med sin morbror. Tillskillnad mot hennes mamma så var han mycket mera avslappad och skämtsam.

Micke la armen om Emilia och ledde henne mot dörrarna. Hettan slog till som en vägg när hon gick utanför.

- Det här var skillnad från Sverige det, även fast vi har sommar där hemma. Sa Emilia chockat.

- Ja det kan du ge dig tusan på vännen. Välkommen till Los Angeles! Svarade Mickie glatt.

Dom satte sig i Mickes bil som stod en bit bort och började sin färd mot lägenheten.

Emilia satt helt tyst i flera minuter, hänförd utav vad hon såg utanför bilrutan. Allting var så stort, så mäktigt och färglatt. Det var människor överallt och hur mycket bilar som helst. Hjälp, jag kommer gå vilse tänkte hon medans Micke avbröt henne och sa:

- Jag tänkte att vi först åker till din lägenhet nu och droppar av väskorna och sen så tänkte jag ta med dig downtown och äta något. Du måste vara hungrig va? Flygplansmaten är ju ingen höjdare haha.

- Aa.. Jo.. Det låter bra.. Nej.. Ingen höjdare hehe. Svarade Emilia tankspritt.

Tankarna var många och hade skapat en mindre orkan inne i hennes huvud. Hur ska jag klara mig i den här staden? Bland allt folk, alla bilar, alla stora byggnader? Jag kommer gå vilse. Ingen kommer sakna mig, ingen kommer leta efter mig. Hjälp. Tankarna hann bli många fler innan Micke stannade bilen utanför ett mindre lägenhetshus i ett halvfint område. Alla husen såg i stort sätt likadana ut, skillnaden var att bredvid hennes port så reste sig en gigantisk palm. Hmm.. Det har ni inte där hemma i alla fall! Tänkte Emilia nöjt innan hon följde efter Micke in i porten.

- Porten har ingen kod, utan du kommer få en nyckel av mig som du helst ska hålla reda på. Sa Micke.

- Okej, jag ska försöka. Svarade Emilia och skrattade lite.

- Jo ja, jag vet att du är en liten slarvfia, men tappar du bort den här nyckeln så tar det en vecka minst innan du får en ny då det tappas bort nycklar hej vilt i det här området och låssmeden är väldigt upptagen.

Emilia nickade och lovade att hon skulle hålla reda på nyckeln som Micke la i hennes hand. Dom gick tre trappor upp och stannade utanför en beige dörr.

- Här kommer nyckel nummer två. Sa Micke och la sedan en till nyckel i Emilias hand.

- Men den här har jag flera stycken av hemma så den kan du få en ny om du tappar bort. La han sedan till.

Emilia tog nyckeln och vred om låset och öppnade sedan dörren. Hon slogs direkt emot av en halvunken varm doft och viftade med handen framför näsan. Micke skrattade och förklarade att hon bara behövde öppna några fönster och vädra ut för att det sedan skulle lukta lite fräshare. Det hade inte bott någon här på tre månader så det var inte så konstigt att det luktade instängt.

Hon några fotsteg in i lägenheten och tittade runt. Det var en liten tvåa. Köket och vardagsrummet låg i samma rum och avskärmades bara utav en liten köksÖ. Åt vänster låg sovrummet som även det var väldigt litet. I mitten av rummet stod en rätt så stor säng som faktiskt såg hyffsat skön ut.

På golvet var det heltäckkningsmatta som i dom flesta husen i USA. Mattan var förvånansvärt nog ren och man såg att den urspungliga färgen var vit. Alla väggarna gick i beige och likaså dom flesta möblerna så som soffan och sängöverkastet. Det var en hyffsat fräsh lägenhet och Emilia kände på sig att hon nog skulle trivas här.

Badrum/Kök/Sovrum (Bilder lånade från google)