- Jag vill ge dom här till dig och din kompis! Sa han och gav fram två backstagepass.

- Oj.. Tack så mycket! Svarade jag chockat.

- Jag tänkte att ni kunde hänga här lite efter konserten om ni vill.. Vi i crewet hade tänkt att gå ut och äta nånting också, häng på! Sa han igen och log sådär som bara han kan.

- Ja men visst! Det vore jätte kul, vi e på! Eller Hur Sofia? Sofia nickade tusen gånger och svarade:

- Yes, yes, yes! Vi är absolut på!

- Awesome! Ses efter showen då Sweden! Sa Justin och blinkade till med ena ögat innan han vände sig om och gick tillbaka.

- Vad fan händer Emilia? Vad har vi gjort för att få förtjäna detta? Är det här min lyckodag? Vi kanske borde gå och köpa ett gäng lotter på samma gång.... Shit alltså! Sa Sofia och började hoppa runt i en liten ring. Själv gick jag bredvid och kunde inte sluta le ens en sekund.

      

Vi gick in och slog oss ner på våra platser uppe på läktaren. Vi hade verkligen vunnit ett par kanon platser, trots att det var sittplats så satt vi så extremt nära scenen så vi skulle kunna se om det så låg en knappnål på golvet. Nästan i alla fall. Bredvid oss satt en tjej vid namn Amy som vi började prata en del med.

- Jag har träffat Justin fem gånger. Han känner igen mig! Sa hon på ett lite skrytsamt sätt.

- Aha, gud vad kul! Vi var på Meet&Greet nu precis innan, han var jätte trevlig! Svarade Sofia.

- Eh aha okej... Alltså inte för att var taskig, men känn er inte speciella för att ni fick meet&greet det är inget speciellt med det alls. Sa Amy uppkäftigt samtidigt som hon vände sig om.

Jag och Sofia kollade på varandra och utbytte blickar.

- Inte för att vara taskig, men du ser ut som en pudel med för mycket smink! Viskade Sofia i mitt öra och jag började skratta hysteriskt. Amy vände sig om och kollade på oss.

- Vad sa du?

- Nej jag sa bara att.... Ehm... Att du verkligen är.. Ehm.. SÖT! Klurade Sofia fram.

- Det får jag höra ofta. Justin tycker också det. Svarade Amy och log överlägset.

- Jaha, vad snällt av honom att säga så! Sa Sofia

- Nja... Alltså han inte sagt det. Men det märker man, du vet. Svarade Amy och vände sig om igen för att visa att samtalet var över.

Jag och Sofia satte oss ner och struntade i Amy. Efter nästan yttligare en halvtimme så släcktes lamporna och konserten drog igång. Arenan fylldes med hysteriska skrik när den vita metallbollen kom fram samtidigt som det sprutades ut mängder med vit rök och inte långt där efter kunde man höra Justin ta ton till första versen i "Love me".