Nästa morgon så vaknade jag riktigt tidigt, kanske pågrund utav nervositeten eller kanske pågrund utav att jag fortfarande hade jetlag.
Jag gick i alla fall upp och gjorde i ordning en riktigt stor frukost och satte mig med laptopen i soffan. Utanför fönstret så lös solen starkt. Jag öppnade ett fönster och andades in ett djupt andetag. Jag vet inte vad det är med luften här men det luktade så annorlunda mot Sverige. De luktade USA och jag kunde inte ungå att tycka om det.

Efter ett tag så ringde Ella upp mig på skype. Hemma i Sverige så var klockan nio på kvällen. Ella berättade att hon och tjejerna skulle på en grillfest nere vid badet några 100 meter från mitt hus. Det gick en våg av ångest igenom min kropp och jag började tänka på hur mycket jag saknade mina vänner, min familj och Sverige. Men så kom jag på mig själv att jag inte har någonting att klaga på alls.

- Ella... Jag bara måste berätta det här, men det måste stanna mellan oss! Sa jag.

- Vadå? Svarade Ella nyfiket.

- Jag ska på dejt om exakt två timmar. Sa jag och kollade extra noga på dataskärmen för att se hennes reaktion.

- Skämtar du?? Vad kul! Äntligen ska Em få sig en lover!! Ropade Ella rätt ut.

Jag skrattade lite och tänkte precis öppna munnen för att fortsätta.

- Men hallå? Vem är den lycklige då? Du måste berätta nu vem som lyckats bjuda ut dig, jag vet ju hur svår du är när det kommer till killar! Sa Ella och flyttade sig närmare skärmen.

- Ehm ja... Det är ju just det.... Du kommer inte riktigt tro mig! Sa jag lite osäkert.

- Emilia Adams, berätta. Sa hon och spände ögonen i mig genom dataskärmen. Hon använde alltid hela mitt namn i seriösa ögonblick.

- Det är Justin Bieber! Svarade jag och skrattade lite försiktigt.

Ellas ansiktsuttryck hann byta skepnap säkert 10 gånger innan hon tillslut brast ut i ett gapskratt.

- Du är Rolig du Em! Sa hon skrattandes. Men jag har faktiskt inte tid för sånt här skojeri, jag har brottom. Vi hörs! Love you. Var det sista hon sa och klick så hade hon stängt ner vårat samtal.

Jag stängde igen datorn och gick in i badrummet. Jag vet inte vad det var men jag kände mig nere, jag trodde inte att Ella skulle bete sig sådär. Hon brukade alltid kunna se på mig om det är allvar, tänkte jag och klev in i duschen.

När jag duschat klart så hade jag en halvtimme på mig innan Justin skulle komma och hämta mig så jag borstade bara igenom håret lite snabbt och lät det självtorka, det brukade bli finast då med lite självfall. Sen sminkade jag mig lätt med lite bronzing powder för att framhäva solbrännan, sen ett par drag mascara på mina långa ögonfransar och så avslutade jag med ett fruktigt läppglands som gav läpparna precis rätt lyster. Efter det drog jag på mig en söt vit sommarklänning som jag fått från min morbros klädsbutik.

                   　
                                                                   Emilias klänning.

Prick klockan två var jag klar och tog min väska, stoppade ner det nödvändigaste och gick sedan ner och ställde mig utanför lägenheten. Det dröjde inte länge innan en lagom stor svart bil rullade in till trottoaren. Jag öppnade dörren och såg Justins leénde det första jag gjorde.

- Wow.... Inte illa. Sa han och skrattade till.

- Vad menar du? Frågade jag.

- Ingenting haha. Svarade han och bytte snabbt samtalsämne.

Det tog inte så lång tid att åka till stället Justin pratat om. Vi parkerade bilen och gick sen in och satte oss och fick våra menyer. Justin drog menyn ur min hand och sa:

- Låt mig överraska dig, du kommer inte bli besviken! Sa han och blinkade till med ena ögat.

- Bring it! Sa jag och skrattade.

Efter en stund så kom servitrisen in med säkert 15 olika tallrikar med olika smaker på pannkakor och tillbehör. Jag satt bara och gapade.

- Visste väll att du skulle gilla det! Who's the man? Sa Justin skämtsamt.

- Haha... Jadu, det är svårt att göra mig besviken när du beställde in precis allt på menyn liksom! Sa jag samtidigt som jag skrattade och kollade på honom. Han log och höjde på ögonbrynen.

- Okej... you're the man! Sa jag och låtsades tvinga fram det.

- Så ska det låta! Svarade han och skrattade och sen började vi äta. Vi åt, åt och åt, ända tills jag kände att jag skulle spy om jag stoppade i mig något mer.

- Nå vad sägs om att åka härifrån? Jag har ett ställe till som jag vill visa dig! Sa Justin.

- Jag är rädd för att jag inte kommer kunna röra mig här ifrån... Svarade jag.

- Vi rullar här ifrån, det funkar alltid. Sa Justin och skrattade innan han fortsatte:

- Kom nu, jag bär dig om det är så illa! Och så tog han tag i min arm och drog mig upp från stolen.



                                    
                                                The original pancake house, där Emilia och Justin åt

Vi satte oss i bilen och Justin körde oss cirka 15 min ut från staden.

- Vart ska vi? Jag är nyfiken! Sa jag ivrigt.

- Vi ska till den absolut finaste stranden i närheten. Jag älskar havet. Svarade han utan att ta blicken från vägen.

Jag log till svars. Mer behövdes inte. Stämningen i bilen blev aningen blyg. Att ta med en tjej till stranden när det snart är solnedgång är bland det mest romantiska man kan göra, det visste både Justin och jag. Det vet alla.

Efter en stund så kunde jag se i ögonvrån hur han kollade på mig och log. När jag kollade åt hans håll så brast han ut i skratt.

- Vad är det? Frågade jag förvirrat.

- Inget.. Svarade han och skrattade lite till.

- Justin..... Säg!

- Du är så söt bara... Det var bara det. Sa han samtidigt som han parkerade bilen. Jag kände hur jag blev högröd i ansiktet så jag skyndade mig ur bilen.

- Kom! Sa han och småsprang ner till vattnet.

- Gud vad vackert det är! Sa jag och fäste blicken på den rosa/röda horisonten.

- Jag vet. Det är min absoluta favorit tid på dygnet det här. Speciellt om man har en sådan vacker utsikt som denna sa han och jag trodde han kollade på solnedgången, men när jag vände mig åt hans håll så stod han och kollade på mig och log. Vi stod båda tysta en stund tills jag sa:

- Du vet exakt hur man charmar en tjej du!

- Jag gör mitt bästa. Svarade han och började gå ut på piren tills han kom längst ut och då satte han sig ner och lät benen hänga fritt. Jag följde efter honom och satte mig bredvid.

- Tack för att jag kan vara mig själv med dig. Sa han helt plötsligt.

- Vad menar du? Frågade jag.

- Ja... Jag menar precis som det låter. Det är inte ofta jag träffar en tjej och umgås med henne under en kväll och känner mig såhär bekväm med henne efter en sån här kort tid. Jag måste erkänna att jag var orolig att det skulle gå åt helvete. Men jag chansade och det känns bra. Sa han utan att släppa blicken från solnedgången.

- Jag är glad att du chansade. Svarade jag och kollade på honom.

Han svarade inte. Han kollade istället ner på min hand som låg i mitt knä och la sedan sin egen hand över den.